Idag har jag varit och hälsat på min mormor Gea. Hon är väldigt snäll, och ganska gammal. Idag ville hon helst av allt ha en semla. När jag hälsar på brukar jag hjälpa henna att handla, speciellt tunga grejer som hon har svårt att bära hem själv.
Idag var vår konversation ungefär så här:
Jag- Behöver du hjälp med nåt?
Gea- Nej.
Jag- Ok.
Gea- Idag skulle det vara gott med en semla.
Jag- Mmmm.
Gea- Du har väl inte lust att kila ner till affären i det här rusket och köpa en?
Jag- Nej.
Gea- Ok.
En halvtimme senare.
Gea- Det hade allt varit gott med en liten semla.
Jag- Nej.
Gea- Ja, det är bra, jag ska ju inte äta nåt sött.
Jag- Just det.
Ytterligare en stund senare.
Gea- Det är ganska tråkigt att äta torra kex till kaffet.
Jag- Mmm.
Precis innan jag skulle gå.
Jag- Är du säker på att du inte behöver hjälp med nåt?
Gea- Ja.
Jag- Ok.
Gea- Nej, jag har nog allt så jag klarar mig.
Jag - Bra, inget från affären då?
Gea- Jo! .......En semla.
tisdag 5 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hahah vad söt hon är.
Vaddå har hon diabetes eller?
Fick hon ingen semla?
Erkänn att du åt en medans hon bara fick titta på.
Gonatt. KOCKELIKÅÅÅÅXXX tjohhooo
Ha, ha!
Hon ska få en nästa gång.
Då är det inte semledagen längre.
Skicka en kommentar